Jag bor på femte våningen i ett sexvåningshus.Tidigare bodde en åldrad man här.Han hade sin säng i vardagsrummet där jag har min soffa.Jag brukar tänka på det ibland,fast inte med obehag.Det känns tryggt att han en gång har gått runt här och ätit,läst tidningen och suttit på balkongen och bjudit damen i dörren mittemot mig på kaffe.Han hälsade på henne,och hon honom.Jag träffade henne en gång vecka.Hon såg dåligt,och jag fick hjälpa henne hälla i tevatten och bära ut kakor.Damen hade mycket att tala om,till exempel när hon bodde med sin man i Italien.En testcykel stod på balkongen,och hennes morgonpass var 15 minuter,innan hon åt frukost.Damen var 97 år när hon dog,och kanske ser hon att jag skriver om henne,vem vet?
Fjärde våningen mittemot bor en långbent kvinna som jobbar natt på sjukhem.Ett tag hade hon en manlig bekant som satt uppe och väntade i köket med kökslampan på.Mannen syns inte till längre,så jag gissar det är förbi.Två stolar står och ett bord står på balkongen,och på våren brukar hon hänga upp växter där.Hon är den enda som smyckar upp balkongen till sommaren..De flesta är stelt vita och ingen sitter där,förutom kvinnan. Jag tror att hon snart fiskar upp en kavaljer i sitt nät.
Över henne bor en gammal man.Han tittar ut ibland,och når knappt över balkongkanten med huvudet.På hela räcket har han hängt upp trasmattor.De ser ut att falla neråt i vilken sekund som helst.Han använder rulllator,så jag förmodar att han är rädd att han ska halka i sin lägenhet.Undrar vad farbrorn gör om dagarna och när kvällen kommer smygande?
Nu har vi kommit så högt som till sjätte våningen.Där bor en lång och ståtlig man som är periodare.En hälften så lång kvinna är hans kompanjon.De är inte gifta,men hon håller håller på och fixar och donar med gardiner och blommor.I stora rummet lyser det hela natten.En fläkt hänger i taket och ger luft genom att snurra runt runt.Damen dricker inte,men hon har nog sina händer runt den muskulöse charmgossen och släpper honom inte.
Till vänster om charmören har en barbröstad snubbe tagit säte.Han brukar stå i köket i kalsipperna och laga till någon exotisk rätt.Jag har fått för mig att han ofta vänder på huvudet och blänger in till mig.Jag tycker han är osmaklig till det yttre,men jag känner inte mannen,så tyst nu.
När vi går till tredje våningen är det någon i en rullstol jag inte kan bestämma kön på.Håret hänger ner över huvudet som en våt katt,grått och stripigt.Personen är liten som en entita.Hänger ner sina axlar och tar ett bloss till och ännu ett.Är det en ännu en periodsupare mittemot mitt hus?
Ett hack ner,och där sitter en gubbe som liknar en kanin.En kuf utan framtänder förutom två som också är en blossare.Hans bundis är också rökare,och de brukar stå brevid varandra och dra ner gifter i lungorna.Visst,de står där för att det inte ska lukta inomhus,men det gör det ju ändå.Ibland ser jag från bussfönstret liraren åka ner på moppe till centrum med hockeyhjälmen på.Som jag sa förut,ta inget för givet med människor du inte känner!
Nu går vi ännu ett steg till vänster våning fem där kattmamman håller till.Hon har också ett hönsnät på den lilla delen av balkongen ända upp till taket.Det har kommit en lag att det ska finnas skydd för katter numer.Även hon,vad annars,går också ut och stoppar in den dödande pinnen i munnen.Hon har mobilen med sig,och den långhåriga katten sitter och spejar på fåglarna.Ser ut som en ung tjej,men hon är gråhårig och måste vara äldre.Vad har ålder med det här att göra?Hon är en människa som du och jag.
Under kattfrun bor ett gammalt par som jag sett bo där ända sen jag flyttade in här.Kanske har de bott där en lång tid.För sju åtta år sen kom de till busshållplatsen med gummistövlar och stora leenden.De skulle till sin koloniträdgård och skörda,påta i rabatterna och prata med de andra kolonisterna.Nu kommer de inte längre till hållplatsen,för de har blivit gamla båda två,särskilt mannen.Han har tagit sig ut på balkongen några gånger,men det blir allt svårare att få benen med sig.Båda har rullatorer,och de kämpar sig upp till affären för att handla lite i korgarna.Dock,fortsatt samma leende hos den äldre kvinnan,trots besvären de har.Jag blir så varm och förtröstansfull,för livet fortgår hur besvärligt man än har det.
Det är den högst personliga bild jag har när jag sitter i köket och dricker Yogi te och äter kex.Sitter de i huset mittemot och funderar på vad jag är för filur?Kanske,kanske inte,men det skulle vara roligt om de gjorde.